me75

En vän till mig har lättat sitt hjärta. Det hon gått och burit på är nu även jag delaktig i, eller rättare sagt medveten om. Hennes liv är en enda stor röra just nu, många personer i hennes omgivning blir / är drabbade... Jag har försökt ge så kloka råd som jag kan ge. Fått henne att förstå och inse att gräset är inte grönare på andra sidan. Det hon har idag är jag ytterst tveksam till att hon kan bygga upp igen, dessutom... gör hon fel val, då står hon där, utan någonting!

Rörigt.... jag hade helst inte tagit del i detta, dessutom känner / vet  jag vilka det rör, dessutom är det barn med i bilden, helt oskyldiga, ovetandes... Vilken soppa!!

Varför ska vänner anförtro sig till mig??!